För ett par år sedan kom Ana Regina från Panama hem från skolan och berättade för sin mamma att hon behövde förbereda en presentation om sina cochleaimplantat.
– När jag frågade varför, svarade hon: ”Jag måste inte, jag vill. Jag bad läraren om att få berätta för hela klassen om min hörselnedsättning så att jag inte behöver förklara för alla, en i taget”. – För mig visar det hennes styrka och motståndskraft, trots att barn kan vara tuffa ibland, säger hennes mamma, Ana Laura.
Ana Regina fick sina cochleaimplantat två dagar efter sin tvåårsdag på den internationella cochleaimplantatdagen. Nu, vid 11 års ålder och med bilaterala Cochlear™ Nucleus ® 5-ljudprocessorer, är Ana Regina en självsäker och trygg elev på sin tvåspråkiga skola.
Men även för barn med självförtroende säger Ana Laura att det är viktigt att förstå att det krävs jobb för att bygga motståndskraft. I den här intervjun delar Ana Laura med sig av det som fungerade för deras familj.
F: Varför är det så viktigt att arbeta på sitt självförtroende?
Jag anser att självförtroende är en resa snarare än ett mål. Min dotter är stark med stort självförtroende och har varit sådan sedan hon föddes. Men precis som alla andra tvivlar även hon ibland och tycker inte om att vara döv och annorlunda.
F: Vad har ditt budskap till Ana Regina varit?
Vi har alltid sagt till Ana att alla är olika och har olika möjligheter. Vissa behöver glasögon, andra har diabetes, andra kan inte gå, men vi kan alla må bra och utforska våra färdigheter. Vi har också fostrat våra barn med disciplin och hjälpt dem visa att de kan klara av saker själva och att jag inte ska göra sådant för dem som de kan göra själva.
F: Hur utvecklade du hennes lyssnings- och språkförmåga?
Vi gjorde samma saker hemma som vi lärde oss under terapin, varje dag vid samma tid. Allt genom olika lekar. Vi hade alltid med oss färgpennor, hennes anteckningsblock och minneskort. Eftersom det inte fanns så mycket resurser tog vi fram vårt eget utbildningsmaterial, till exempel teckningar som visade vissa ord, utskrifter och handdockor. Min man och jag var övertygade om att det var viktigt med disciplin och konsekvens i den dagliga ”stimuleringen”.
Det hjälpte också att prata hela tiden. Hennes storebror, Luis Gilberto, pratar mycket och har alltid uppmuntrat henne. Han gör det än i dag, rättar henne och hjälper henne när hon säger fel.
Att sjunga var också en bra inlärningsstrategi. När vi åkte i bilen, var ute på promenad eller handlade i mataffären – det fanns alltid ett tillfälle att sjunga för att stimulera hennes språk. Ana Regina sjöng mycket med sin farmor, Yeya, jag är övertygad om att det har hjälpt.
F: Vilka utmaningar har du stött på?
Som föräldrar är det inte alltid lätt att acceptera att man har ett barn med hörselnedsättning. Vi måste ta hand om oss själva, leva med vår sorg och acceptera den. Om vi behöver hjälp, frågar vi och litar på att om barnet kom till vår familj så har vår familj allt som barnet behöver för att de ska må bra.
F: Gjorde du något särskilt som förälder?
Jag visste ingenting alls om hörselnedsättning men jag försökte läsa på och förstå för att försöka hjälpa henne. Jag vände mig till föreningar för döva barn, sökte på internet för att hitta organisationer, böcker och studier – alltid med målet att hjälpa henne.
F: Vad har du för råd till andra föräldrar?
Tro aldrig att det inte finns något som de inte kan göra, för det KAN de. Låt oss berätta för dem att de kan och hjälpa dem att göra det.
