Under Cochlears 40–årsjubileum, firar vi de människor som inspirerar oss. Vi tror att du kommer att inspireras av Jim Patrick (bilden ovan), som spelade en nyckelroll i början av Cochlears utveckling.
Professor Graeme Clark, uppfinnaren av det flerkanaliga cochleaimplantatet, tog sig ann uppgiften att uppnå det omöjliga – att hitta en behandling som återställer hörseln. Han visste att han inte kunde göra det ensam. Hans strävan efter framsteg fick honom att samarbeta med andra ambitiösa forskare.
Det är så Jim Patrick kom in i bilden.
Se Jim och Grame berätta om inspirationen från sina tidiga år tillsammans.
Det var på 1970-talet och Jim var en amatörradioentusiast och avslutade sin doktorsexamen i kommunikationssystem och dataöverföringar för telefonlinjer. Jim undersökte vilken karriärbana han skulle kunna välja när han hörde om ett nytt forskningsområde inom ”bioniska öron” vid University of Melbourne i Australien.
”Min jobbsökning gick inget vidare så jag tänkte att jag åtminstone skulle prata med Graeme och ta reda på vad det handlade om. Och så gick det vidare därifrån,” säger han.
Professor Clark visste att denna forskning aldrig hade gjorts tidigare och han behövde någon som kunde tänka utanför boxen, och bortom teknikens specialitet.
”Jag ställde frågor som du inte kan förvänta dig i en intervju på den tiden,” minns professor Clark. ”Jag frågade kandidaterna hur de skulle korsa en bäck med bara en pinne eller två, och Jim visade tydligt att han hade ett mångsidigt tänkande. Jag visste att han skulle vara den rätta personen.”
Trots professor Clarks stöd behövde Jim ändå ta ett steg ut i det ovissa. På den tiden fanns inte det flerkanaliga cochleaimplantatet. Det fanns ingen garanti för att forskningen skulle leda till någonting.
”Att gå över strömmen var inte problemet. Jag kommer ihåg att jag svarade, ”om den är tillräckligt smal kan man bara hoppa över!” Den stora frågan jag hade för professor Clark var, ”Tror du att det kan fungera?” Och han svarade, ”Jag vet inte, men om det gör det kanske du har ett jobb”.
”Mitt första intryck av Graeme var att han var någon som verkligen var grundligt engagerad i vad han försökte göra. Jag lärde mig mycket snabbt att hans team var unikt i världen med bredden av deras färdigheter. Det var väldigt imponerande.”
Jim bestämde sig för att ta jobbet i professor Clarks team och var integrerad i att konstruera cochleaimplantatet och bestämma hur de skulle gå till väga. Men det fanns fortfarande många utmaningar med rollen.
”Det fanns inte en chans att konventionella forskningsfonder skulle stödja projektet. De tyckte att det var för riskabelt. Förutom våra egna jobb var vi alla tvungna att hjälpa till med offentliga ansökningar och kapitalanskaffning. Jag stod på huvudgatan med en insamlingsburk och bad om donationer.
”Utöver finansieringen fungerade inte alla idéer. Allting var nytt. Hela teamet arbetade otroligt hårt och länge. Vi var tvungna att lista ut hur man får ett av de mest komplicerade datorchipen att fungera inuti kroppen. Men ibland var de enklaste idéerna de bästa. Och vi insåg hur kraftfull den mänskliga hjärnan är i att anpassa sig.”
Efter år av hårt arbete implanterade professor Clark framgångsrikt Rod Saunders med det första flerkanaliga cochleaimplantatet 1978. Då insåg teamet att detta kunde bli en framgång.
Tre år efter Rods operation och sju år efter att ha gått med i professor Clarks team, undertecknade Jim ett blygsamt 50-ordskontrakt som gav honom det höga målet att starta världens första kommersiella cochleaimplantatprogram.
med målsättningen att starta Cochlear-programmet.
Jim tillbringade mer än 35 år med Cochlear och lade grunden för att hjälpa hundratusentals människor att höra. Han fortsatte med att inneha många ledande befattningar inom kvalitet, tillverkning och forskning och utveckling och är nu Cochlears chefsforskare – emeritus.
Om du funderar på att börja en ny karriär, bli inspirerad av Jim. Och glöm inte att följa dina drömmar och föreställa dig möjligheterna!
