Ménières sjukdom, tillsammans med en infektion, fick Rob Beenders att inte bara förlora hörseln utan även balanssinnet. Hans cochleaimplantat har gett honom tillbaka hörseln men utan den hade han aldrig återfått sin fysiska form. Rob, som nu arbetar för Cochlear i Belgien, berättar om hur kombinationen av ett cochleaimplantat och löpning har hjälpt honom med rehabiliteringen.
Jag har varit en löpare sedan 25 års ålder och jag sprang regelbundet 40-50 km i veckan innan jag förlorade hörseln. År 2016 var jag verkligen stolt över att ha slutfört min tredje maraton och jag hade redan siktet inställt på min fjärde. Men det var då som Ménières sjukdom i kombination med en infektion berövade mig min hörsel och mitt balanssinne.
Vem som helst som har Ménières kan intyga att det förlorade balanssinnet är lika handikappande som hörselnedsättningen. Det är ingen överdrift att säga att jag knappt kunde sätta ena foten framför den andra. Dessutom är hörselnedsättningen så isolerande att det inte är att undra på att människor väljer att stanna inomhus. Men för mig var det aldrig ett alternativ. För mig är löpning som terapi och det särskilt bra för min psykiska hälsa.
Med ett cochleaimplantat kunde jag börja löpa igen.
När jag fick mitt Cochlear™ Nucleus® 7-system 2018 innebar det att jag åter kunde höra min omgivning, vilket gjorde mig tillräckligt trygg för att ge mig ut och springa igen. Trots det behövde jag jobba på min balans. Först krävdes det all min viljestyrka bara för att gå. Jag var tvungen att övervinna min rädsla för att snubbla eller ramla innan jag kunde springa. Men varje gång det hände, trots att det var utmattande, kände jag mig starkare och tryggare.
På många sätt har löpningen liknat rehabiliteringen för cochleaimplantatet när vi var tvungna att lyssna på sådant som inte var lätt för att förbättra hörseln. Det har svårt att gå, och eventuellt springa, med min förlorade balans. Men det var precis det som jag var tvungen att göra för att återfå min balans. När jag väl insåg det har spiralen vänt uppåt.
Från det att jag fick mitt cochleaimplantat tog det cirka 4-5 månader innan jag åter kunde springa långa distanser. Jag tycker och att springa ensam men ibland springer jag med min make eller min tvillingbror. Jag tycker om att det är lätt att prata och att jag hör dem tydligt. För det mesta glömmer jag ärligt talat att jag har ett cochleaimplantat.
Utmana mig själv (och andra!)
Jag hade hoppats på att uppnå mitt mål om att springa en fjärde maraton i oktober i år. Det var en personlig utmaning som jag hade sett fram emot. Dessvärre har evenemanget ställts in men jag hittade en alternativ. Jag tävlar med två kollegor på Cochlear med löparappen Strava. Vi utmanar varandra i att springa snabbare och längre och jag kan intyga att vi blir ganska taggade! Jag skulle gärna starta en internationell löpargrupp på Strava med fler av mina kollegor runtom i världen.
Vissa tycker om att lyssna på musik när de joggar men jag föredrar att lyssna på naturen. Fågelsången är avkopplande och terapeutisk. Jag känner mig också tryggare när jag vet att jag kan höra trafiken och andra löpare eller cyklister omkring mig. Jag är definitivt mer medveten om hur viktigt det är för min personliga säkerhet eftersom jag länge var utan.
Direktströmning – man måste uppleva det för att förstå
Andra gånger, till exempel när jag är på flyget, är direktströmning fantastiskt. Jag lyssnar på musik eller ser på film… du skulle se deras min när jag förklarar att jag kan lyssna direkt i huvudet. Det går inte att beskriva direkströmning för någon med normal hörsel eller ens för en person med en äldre ljudprocessor och som inte har upplevt det. Det är enormt befriande. Om du använder ett cochleaimplantat och får en chans att uppgradera till Nucleus 7 är bara detta värt det.
Nya perspektiv
Om jag kunde trolla skulle jag ändra hur människor ser på cochleaimplantat. Eller jag skulle göra så att de inte längre märker dem – precis som vi inte märker vilka skor vi har på fötterna, om man har glasögon eller använder en hatt för att dölja skallighet.
Man säger inte ”Jag kan inte springa eftersom jag har glasögon” eller ”Jag kan inte klättra i berg eftersom jag är tunnhårig”. Man borde inte heller känna sig begränsad av ett cochleaimplantat. Motion är så viktigt och du kan verkligen fortsätta att utöva dina favoritsporter, trots att du använder ett cochleaimplantat.
Därför döljer jag inte mitt. Jag är stolt över att ha det. Folk är inte tillräckligt medvetna om lösningen, inte bara allmänheten utan även personer med hörselnedsättning. Dessvärre verkar till och med audionomer tänka på detta som siffror och audiogram. De förstår eller uppskattar inte alltid vad ett cochleaimplantat innebär för en persons livskvalitet.
Min kunskap kan hjälpa andra.
Därför känner jag att det är mitt ansvar att dela med mig av mina erfarenheter och min kunskap för att försöka hjälpa andra. Om jag är ute och mitt cochleaimplantat syns så att en annan löpare frågar mig om den kan jag lära den personen. Vem vet, den personen kanske förlorar sin egen hörsel i framtiden. Då hoppas jag att han eller hon minns mig och behåller sina löparskor så att de kan gå ut och jogga med sitt eget cochleaimplantat en dag.
